En stilla äng i soluppgång med en träbänk vänd mot horisonten.
Illustration, AI-genererad

I korthet

  • Reaktionerna: chock, skuld, ilska, skam och frågan varför är vanliga. Inga reaktioner är fel.
  • Varför: frågan går oftast inte att besvara säkert, och du behöver inte hitta ett svar för att få stöd.
  • Sorgens längd: det finns inget fastställt svar. Sorgen följer inget schema.
  • Stödet: vården, socialtjänsten, kyrkan och föreningen Spes finns för dig som mist någon i suicid.
  • Egen hjälp: har du själv tankar på att ta ditt liv ska du söka hjälp direkt. Se rutan längst ned.

Vad är vanligt att känna när någon närstående tagit sitt liv?

Chock, skuld, ilska, skam och frågan varför är vanliga reaktioner. Spes, Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd, nämner just dessa på sin sida om sorg, och skriver att chocken efter ett självmord ofta sitter i länge. 1177 skriver att reaktionerna varierar, bland annat beroende på relationen till den som tog sitt liv.

  • Chock och overklighet. Att inte kunna ta in det som hänt är en vanlig reaktion.
  • Skuld. Spes beskriver självförebråelser, och att man ibland lägger skulden på andra. En känsla av skuld är inte samma sak som att något är ditt fel, och enligt 1177 finns det inte en enkel orsak till att någon tar sitt liv.
  • Ilska. Ilska mot personen som dog, mot vården, mot sig själv eller mot omvärlden är vanlig.
  • Skam. 1177 och Folkhälsomyndigheten skriver att stigma och tabu runt självmord kan göra sorgen svårare. Därför kan det kännas svårt att berätta.

Sorgen kommer ofta i vågor, och reaktionerna kan skifta från en dag till en annan. Spes skriver att det inte finns något schema, ingen tidtabell och inga krisfaser som passeras i en viss ordning. Hur länge sorgen varar finns det alltså inget fastställt svar på. Årsdagar och högtider kan vara extra tunga. Mer om sorg i allmänhet finns i sorg, och om sorg som fastnar i förlängd sorgreaktion.

Varför? Frågan som inte går att besvara

Frågan varför går oftast inte att besvara säkert, och ingen utomstående kan ge dig svaret. Att ställa den om och om igen är en del av sorgen, inte ett tecken på att du gör fel. Den står bland de reaktioner Spes nämner.

1177 skriver, i sin text om hur vuxna kan prata med barn, att det inte finns en enkel orsak till att någon tar sitt liv. Sidan beskriver att personen mådde mycket dåligt och inte kunde hantera vissa händelser.

Om personen var i kontakt med vården kan vårdpersonal enligt 1177 svara på frågor om diagnos, behandling och suicidrisk. Det kan ge svar på en del, men sällan på hela frågan. Du kan leva med frågan utan att ha löst den.

Är det mitt fel att någon tog sitt liv? Skuldkänslor är vanliga, men en känsla är inte detsamma som att det är ditt fel. Enligt 1177 finns det inte en enkel orsak till att någon tar sitt liv. Skuldkänslorna kan du ta med dig till ett samtal med någon som lyssnar.

Hur pratar man med barn när någon tagit sitt liv?

1177 skriver att barnet eller tonåringen behöver en trygg vuxen som berättar sanningen. Anpassa det efter barnets ålder och mognad, och fråga tillbaka om du är osäker på hur mycket barnet vill veta. Allt nedan bygger på 1177:s text om att prata med barn om ett dödsfall.

  • Säg att personen är död. 1177 råder att undvika omskrivningar, som kan förvirra och skrämma. «Somnade in» kan till exempel skapa rädsla för att somna.
  • Var ärlig. Har barnet fått höra något annat, till exempel att det var en olycka, kan du rätta det.
  • Säg att det inte berodde på barnet. Barnet behöver få veta att personen inte tog sitt liv på grund av något barnet har känt eller gjort.
  • Be om hjälp. Är du själv för ledsen kan en annan vuxen hjälpa till att berätta och svara på frågor.

Barnavårdscentralen, elevhälsan, ungdomsmottagningen och vårdcentralen kan hjälpa, och 1177 nämner Bris som samtalspartner för barn och unga. Stödgrupper för barn och unga i sorg finns på en del håll, men utbudet skiljer sig mellan regioner.

Vad säger eller skriver man till någon som förlorat någon i suicid?

Säg att du är ledsen och att du finns kvar, även om du inte vet vad du ska säga. Spes ger just det som exempel: «Jag vet inte vad jag ska säga, men jag är så ledsen över det som hänt.» Det gäller i ett meddelande lika mycket som vid ett samtal.

  • Lyssna mer än du pratar. Spes skriver att det viktiga är att du visar att du vill, vågar och orkar lyssna.
  • Säg personens namn. Du behöver inte vara rädd för att påminna någon som sörjer.
  • Hör av dig igen. Orkar personen inte prata, prova igen om några dagar.
  • Erbjud något konkret i stället för «hör av dig om jag kan göra något», till exempel att laga mat eller köra till ett möte.

Undvik att säga att du vet hur det känns, om du inte gått igenom samma sak. Undvik goda råd, att jämföra med egna förluster och att lägga skuld. Du kan inte ta bort smärtan, men du kan dela den en stund. Går det fel går det alltid att be om förlåtelse. Stigmat runt självmord kan göra att personen drar sig undan, och då hjälper det inte att du också håller dig borta.

Praktiskt stöd efter ett självmord

Be om stöd, och ta emot det som erbjuds. Folkhälsomyndigheten skriver att stödet till efterlevande ofta är bristfälligt, och att efterlevande har svårt att själva ta kontakt i det akuta skedet. Därför kan du behöva be om hjälp i stället för att vänta på att någon hör av sig. Det säger inget om dig. Det säger något om hur stödet är organiserat.

  • Vårdcentralen. Enligt 1177 kan vårdcentralen erbjuda stödjande krissamtal. Behöver du sjukskrivning eller annan vård kontaktar du också den.
  • Kommunens socialtjänst erbjuder stöd, enligt 1177.
  • Kyrkan och sjukhuskyrkan nämns av 1177 som ställen med samtal och kontakt med andra i liknande situation.
  • Efterlevandelots. Folkhälsomyndigheten beskriver att Region Kalmar län sedan 2022 har en gemensam rutin med efterlevandelots på hälsocentraler. Fråga om din region har något liknande.
  • Vänner och familj. 1177 uppmuntrar dig att ta emot hjälp från närstående och vänner. Be om något litet och konkret.

Vart vänder jag mig efter ett självmord i familjen?

Börja med det som känns minst svårt: vårdcentralen, 1177 eller någon som själv mist en närstående i suicid. Spes är en förening för efterlevande, och på spes.se beskriver de följande stöd:

  • Stödlinjen, där du kan prata med någon som själv är efterlevande: 020-18 18 00. Se spes.se för öppettider.
  • Stödchatten, en anonym textchatt för stunder när det är svårt att prata, på spes.se.
  • Samtalsträffar, digitala och lokala, för dig som mist någon i suicid.
  • Stödgrupper och lästips, samt broschyren «Till dig som är kvar när någon tagit sitt liv».

1177 och Folkhälsomyndigheten nämner också Hope – att leva vidare och Svenska kyrkan som ställen för efterlevande, och 1177 nämner Bris för barn och unga. Kolla på respektive webbplats för hur du når dem. Fler hållpunkter finns under resurser och på krissidan.

När bör du söka hjälp för egen del?

Sök hjälp så tidigt du kan, och vänta inte tills det är riktigt illa. Folkhälsomyndigheten skriver att en förlust genom suicid kan vara särskilt komplex och traumatisk, och att den kan leda till både sämre psykisk hälsa och högre suicidrisk hos de närstående. Myndigheten skriver också att efterlevande oftare anger suicidtankar än efterlevande efter andra dödsfall. Det betyder inte att det händer dig. Det betyder att tankarna är kända, att de inte är något att skämmas för och att det finns hjälp att be om.

  • du inte orkar med vardagen, eller inte kan sova eller äta,
  • tankarna på det som hänt inte släpper,
  • du känner dig ensam med det, även när andra finns nära,
  • du undrar om du hellre vore död eller har tankar på att ta ditt liv.

Har du tankar på att ta ditt liv ska du söka hjälp direkt: ring 112 vid akut fara, och använd rutan nedan. Mer om hur du hjälper dig själv och andra finns i suicidprevention. Ett coachsamtal ersätter inte vården eller Spes. De är rätt väg när det gäller sorgen och de tunga tankarna.

Mår du dåligt? Ring 1177 för rådgivning. Vid akut fara: 112. Mind Självmordslinjen: 90101. Se krissidan.