I korthet
- Vad: en specifik fobi där rädslan gäller att kräkas, se andra kräkas eller bli illamående
- Vad som håller den vid liv: undvikande, kontroll av mat och hygien och andra säkerhetsbeteenden
- Behandling: fobier behandlas enligt 1177 med KBT och exponering, via vården
- Test: vi erbjuder inget, och en bedömning görs i vården
- Sök hjälp om: rädslan styr din mat, din vardag eller dina relationer, eller om du äter för lite
Vad är emetofobi?
Emetofobi är en fobi för att kräkas. Du är så rädd för att själv kräkas, se någon annan kräka eller bli illamående att du gör mycket för att undvika det. Rädslan är starkare än situationen motiverar, och du vet ofta själv att den är det.
Ordet är bildat av grekiskans emesis, kräkning, och fobi, rädsla. På vardagssvenska säger många helt enkelt "rädd för att kräkas".
1177 beskriver fobi så här: du är så rädd för något att du gör allt för att undvika det. På sidan om fobier nämner 1177 uttryckligen att kräkas bland sakerna man kan vara rädd för. Emetofobi är alltså inget udda undantag utan en av de specifika fobierna. Vi har inte hittat någon svensk myndighetssida som är skriven just om emetofobi, så det som står här om behandling bygger på vad 1177 skriver om fobier i allmänhet.
Symtom på emetofobi
Det mest typiska är att rädslan väcks av mycket mer än själva kräkningen. Det kan vara tanken på det, en magsjuka i omgivningen, en berusad människa eller en lukt som påminner. Vanliga tecken:
- Intensiv rädsla vid illamående, även lindrigt. Kroppen svarar med oro, hjärtklappning och ofta mer illamående.
- Undvikande av mat som känns riskabel, till exempel äldre rester, ägg, skaldjur eller mat utanför hemmet.
- Undvikande av platser och människor: sjukhus, barn, fester, flyg, bussar eller den som just varit sjuk.
- Kontroll och ritualer: att kolla bäst före-datum gång på gång, tvätta händerna mycket eller googla symtom.
- Oro i förväg inför sådant som kan sluta med kräkning, som resor, graviditet eller vård.
Den fobiska spiralen
Fobier hålls vid liv av en cirkel. Du blir rädd, du undviker eller kontrollerar, du känner lättnad och hjärnan lär sig att undvikandet var det som räddade dig. Nästa gång blir rädslan starkare. 1177 uttrycker samma sak: ju mer du undviker det som skrämmer dig, desto starkare blir rädslan.
Det kallas säkerhetsbeteenden, och de kan vara svåra att känna igen eftersom de ser förnuftiga ut. Att aldrig äta något osäkert eller att alltid ha tabletter nära är begripligt. Men varje gång du slipper får du aldrig veta att du hade klarat det.
Vad orsakar rädsla för att kräkas?
Det finns inget enkelt svar på varför en människa utvecklar fobin. Hos en del börjar den efter en obehaglig kräkning eller magsjuka, ibland som barn. Hos andra går det inte att peka på någon startpunkt alls. Vi har inte hittat en svensk källa som slår fast vanliga orsaker, så vi skriver inte mer än så.
Det som är bättre känt är vad som håller rädslan kvar, och det är samma sak som vid andra fobier: undvikande och säkerhetsbeteenden. Därför handlar behandlingen om beteendet, inte om att gräva efter ursprunget. Du behöver inte veta varför det började för att få det att släppa.
Emetofobi test: hur vet jag om det är en fobi?
Det finns inget test för emetofobi på CoachOnline, och vi har inte hittat något validerat svenskt självtest. Ett nätformulär med poängsumma skulle ge sken av en säkerhet vi inte kan stå för, så vi hittar inte på någon poänggräns.
En bedömning görs i samtal med vården. Frågorna kretsar vanligen kring:
- Hur stark rädslan är, och om den är i proportion till faran.
- Vad du undviker och vad du gör för att känna dig trygg.
- Hur mycket rädslan styr mat, arbete, skola, resor och relationer.
- Hur länge det pågått och om det blivit värre.
- Om något annat spelar in, som annan ångest, tvångstankar eller att du äter för lite.
Känner du igen dig i flera av dessa är det en anledning att kontakta vården, inte ett bevis för en diagnos. Stark rädsla för kroppsliga förnimmelser som illamående finns också vid hälsoångest, så en bedömning hjälper till att skilja dem åt.
Behandling av emetofobi
1177 skriver att fobier brukar behandlas med kognitiv beteendeterapi, KBT. En viktig del är exponering: du möter det du är rädd för stegvis, i en takt du själv och behandlaren kommit överens om, i stället för att undvika det.
För emetofobi betyder det ofta att man gradvis närmar sig det man undviker, till exempel mat man stått över eller situationer man hållit sig borta från, och att man släpper säkerhetsbeteendena en i taget. Det är jobbigt, men syftet är att kroppen och hjärnan ska få erfara att rädslan går över och att du klarar den.
Hur ett konkret upplägg ser ut avgör vården utifrån din situation. Vi lägger inte fram något eget program här. Att försöka trappa upp exponering på egen hand, särskilt om du samtidigt äter mycket begränsat, är inte något vi råder till.
Finns tvångstankar eller tvångshandlingar med i bilden kan vården behöva titta på om det också handlar om OCD. Det är en bedömning, inte något du behöver avgöra själv.
Barn som är rädda för att kräkas
Barn kan också vara rädda för att kräkas. Hos barn syns det sällan som ord. Det kan komma som magont, matvägran, oro inför skolmat eller kamrater som är sjuka, eller som att barnet inte vill gå till skolan eller sova borta.
Som förälder hjälper du mest genom att ta rädslan på allvar utan att bygga hela vardagen runt den. Det är begripligt att vilja skydda, men ju mer familjen anpassar sig, desto mer får fobin styra. Fråga, lyssna och normalisera att man kan vara rädd.
Fortsätter det, eller äter barnet märkbart mindre, kontakta vårdcentralen, elevhälsan eller barn- och ungdomsvården. 1177 beskriver att behandling av fobi hos barn anpassas efter åldern. Mer om hur ångest hos barn ser ut finns i ångest hos barn och tonåringar.
Emetofobi eller ätstörning?
Emetofobi är en fobi, inte en ätstörning. Men utåt kan de likna varandra, eftersom båda kan ge begränsad mat. Den som är rädd för att kräkas kan äta små portioner, välja bara "säker" mat eller hoppa över måltider, och det kan gå ner i vikt.
Skillnaden ligger i vad rädslan handlar om. Vid emetofobi är det att kräkas eller bli illamående. Vid anorexi handlar det om vikt, kropp och att gå upp. Det finns också ARFID, där mat undviks bland annat av rädsla för att kväljas eller kräkas, utan oro för kroppsbilden. Gränsen mellan dessa kan vara svår att dra.
Därför ska du inte tolka det själv. Om du går ner i vikt, äter mycket begränsat eller hoppar över måltider, är det en bedömning för vården, inte något att sätta en etikett på hemma. Rätt etikett avgör vilken behandling som passar, och det gäller både dig och en anhörig som oroar sig.
När ska du söka hjälp?
Sök hjälp när rädslan inte längre är ett obehag utan något som styr. Det gäller särskilt om:
- Rädslan styr vad du äter eller att du äter för lite.
- Du går ner i vikt eller känner dig svag av att undvika mat.
- Du undviker arbete, skola, resor, vård eller människor.
- Du lägger mycket tid på kontroller och ritualer.
- Du själv är orolig för att det blir värre, eller att barnet i din familj mår sämre.
1177 rekommenderar att du kontaktar en vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning vid fobi, och du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Vårdcentralen är en bra första dörr och kan hänvisa vidare. Har du flera fobier eller annan ångest får du berätta om det också.