En liten lykta lyser på ett fönsterbräde i skymningen.
Illustration, AI-genererad

I korthet

  • Vad: rädsla för mörker. Vanlig hos barn, och kan finnas kvar eller komma hos vuxna.
  • Hos barn: 1177 skriver att det är vanligt att barn är rädda för mörker och har mardrömmar, och att barn mellan 3 och 5 år kan börja tycka att mörker känns skrämmande.
  • Föräldrar: lyssna, prata om det barnet är rädd för, visa att du finns nära och ta oron på allvar.
  • Gränsen: obehag är inte en fobi. Enligt 1177 handlar fobi om att vara så rädd att man gör allt för att undvika det man fruktar.
  • Hjälp: sök hjälp om rädslan påverkar eller begränsar livet. Coaching behandlar inte fobier.

Vad är mörkrädsla?

Mörkrädsla är rädsla för mörker eller för att vara i mörker. Den är ingen egen diagnos. Hos barn räknas den som en vanlig del av utvecklingen, och hos vuxna kan den vara allt från ett obehag till en fobi.

Skillnaden går inte vid hur skrämmande mörkret känns, utan vid vad rädslan gör med vardagen. Sidan går igenom barn och vuxna var för sig, eftersom vården ser på dem på olika sätt.

Mörkrädd som barn: vad är vanligt?

Det är vanligt. 1177 skriver att barn mellan 3 och 5 år kan börja tycka att spöken, monster, tjuvar och mörker känns skrämmande, och att för vissa barn börjar rädslorna ännu tidigare.

På sidan om barnets utveckling vid 4 till 5 år skriver 1177 att barn kan bli mer ängsliga, till exempel inte våga gå på toaletten själva, att det är vanligt att barn är rädda för mörker och har mardrömmar, och att inbillade faror kan kännas verkliga. Vid 6 till 7 år kan barnets stora fantasi göra det orolig och rädd, och mörker nämns som ett av flera exempel, tillsammans med åska och vissa djur.

Det betyder inte att rädslan försvinner vid en viss ålder. De åldrar som nämns här är vad 1177 beskriver som vanligt, inte en gräns för när det ska ha gått över.

Vad kan föräldrar göra när barnet är rädd för mörker?

Ta rädslan på allvar och prata om den. Det är kärnan i det 1177 och Rikshandboken i barnhälsovården skriver.

  • Lyssna på barnet och prata om vad det är rädd för. Rikshandboken skriver att det kan lugna, liksom att visa att du finns nära.
  • Ta barnets oro på allvar och prata med barnet om vad det tänker och känner, skriver 1177 om barn i 6 till 7-årsåldern.
  • Ett svagt ljus från en nattlampa kan lugna, enligt Rikshandboken, som också skriver att rummet bör vara mörkt med endast ett svagt ljus från nattlampa eller liknande.
  • Tänk på att barn kan bli rädda för sådant du inte tror att de blir rädda för. Stäng av obehagligt bakgrundsljud, och låt inte barn se nyhetsprogram, vuxenfilmer eller spela spel med våld, skriver 1177 om barn på 4 till 5 år.
  • Hjälp barnet att våga. 1177 skriver att barn som inte vågar försöka kan bli mer rädda, och att barnet då behöver stöd för att våga.

1177 skriver också att du inte behöver vara orolig om barnet i övrigt mår bra. Läs gärna mer om oro hos barn i ångest hos barn och tonåringar.

Mörkrädd som vuxen

Det finns ingen svensk myndighetssida som vi hittat som beskriver mörkrädsla hos vuxna, så här återger vi bara vad 1177 skriver om rädslor och fobier hos vuxna i allmänhet.

Rädslan behöver inte betyda att något är fel. Den som ogillar mörker eller känner sig otrygg i det är inte därmed sjuk. Frågorna är i stället om rädslan styr vad du gör:

  • Undviker jag platser, resor eller situationer efter mörkrets inbrott?
  • Kan jag sova utan ljus, eller är det något jag behöver för att klara natten?
  • Är rädslan större än situationen motiverar, och märker jag det själv?
  • Får jag panikångest, eller är jag rädd för att få det?

Svarar du ja på flera är det en anledning att fundera på kontakt med vården, inte ett bevis för en diagnos.

När är mörkrädsla en fobi?

1177 skriver att du kan ha en fobi om du är så rädd för något att du gör allt för att undvika det, och att obehag inte är detsamma som en fobi. Mörker finns inte bland de exempel 1177 nämner på fobier, men definitionen är densamma oavsett vad rädslan gäller. Om det är en fobi bedöms i vården.

Vid kontakt med det man är rädd för kan kroppen reagera. 1177 nämner panikångest, hjärtklappning, andningssvårigheter, muntorrhet, illamående, yrsel, svettningar och darrningar. Undvikande håller enligt 1177 kvar rädslan, eftersom man då aldrig lär sig att situationen går att stå ut med. Mer finns på sidan om specifika fobier.

Mörkrädsla, sömn och nattskräck

Rädsla för mörker och natten kan göra det svårare att somna. Rikshandboken i barnhälsovården tar upp oro vid läggdags och rädsla inför mörker och natten under sömnsvårigheter, och skriver att barn kan vara rädda för att somna, för mörker och för natten under perioder av sin utveckling.

Mardrömmar och nattskräck är inte samma sak. 1177 skriver att mardrömmar är vanliga och hör till utvecklingen, och att barn ofta behöver tröst och försäkran om att det bara var en dröm. Nattskräck är ovanligt: barnet skriker och visar intensiv rädsla, verkar vaken men går inte att nå, och minns oftast inget dagen efter. 1177 skriver att nattskräck inte är farligt. Läs mer i nattskräck och barns sömn.

Går mörkrädsla att bota?

Det finns inget löfte att ge om att rädslan försvinner. För barn är rädslan ofta en del av utvecklingen, och 1177 skriver att du inte behöver vara orolig om barnet i övrigt mår bra. Hur länge rädslan varar går inte att säga, och det finns inget fastställt svar.

För en fobi skriver 1177 att den oftast behandlas med kognitiv beteendeterapi, KBT, där du med stöd av en behandlare stegvis närmar dig det du är rädd för, så kallad exponering. Det sker via vården. Vi lägger inte fram något eget övningsprogram och råder inte till att trappa upp exponering på egen hand.

När bör du söka hjälp?

För barn skriver 1177 att du ska söka hjälp om barnet är väldigt oroligt och ditt stöd inte får det att gå över. Rikshandboken och 1177 anger att du kan kontakta BVC, skolhälsovården, vårdcentral eller barnklinik om:

  • Barnet mår dåligt av mardrömmarna, även på dagen.
  • Barnet har nattskräck ofta, eller har det även efter att puberteten har börjat.
  • Barnet har sovit dåligt under lång tid.

För vuxna skriver 1177 att du ska söka vård om rädslan påverkar eller begränsar ditt liv, eller om du försöker lindra symtomen med alkohol, narkotika eller självskada. Kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvård, eller ring 1177 för rådgivning.

Mår du dåligt? Ring 1177 för rådgivning. Vid akut fara: 112. Mind Självmordslinjen: 90101. Se krissidan.