I korthet
- Reaktionerna: chock, sorg, oro, vrede, skuld, förvirring och overklighetskänsla är vanliga. Det finns inget rätt eller fel sätt att reagera.
- Första tiden: ta en sak i taget, ta med en närstående till läkarbesöken och skriv ned frågorna i förväg.
- Anhöriga: också de har egen oro. Även närstående kan få stöd av kontaktsjuksköterskan.
- Att säga: visa att du bryr dig, lyssna och fråga vad personen vill ha hjälp med. Undvik slentrianfraser.
- Stödet: vården är första hållpunkten, med kontaktsjuksköterska och sjukhusets kurator.
Vad händer psykiskt efter ett cancerbesked?
Reaktionerna kan beskrivas som en kris. Cancerfonden skriver i sin broschyr Efter cancerbeskedet att ett cancerbesked kan rubba den grundläggande tryggheten i livet och väcka starka känslor av sorg, apati och förvirring. Det är varken konstigt eller onaturligt att känna sig förvirrad och orolig, och reaktionerna är olika beroende på vilka erfarenheter man bär med sig.
Cancerfonden nämner också krisens fyra faser: chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Många känner igen sig, andra inte alls. Det finns enligt broschyren inget som är rätt eller fel. Vissa faser kan gå om varandra, och det är ganska vanligt att känslor som verkade avklarade kommer tillbaka och behöver bearbetas en gång till.
Det här kan märkas i första tiden:
- svårt att koncentrera sig, overklighetskänsla, rastlöshet, rädsla och nedstämdhet,
- vrede och frågan «varför just jag?», som Cancerfonden beskriver som normal,
- sorg och skuldkänslor. Dyker skuldkänslor upp kan de behöva bearbetas, så att du inte fastnar i självanklagelser,
- att det inte känns som att beskedet gäller en själv. Cancerfonden skriver att det kan vara en signal om att man inte behöver släppa fram mer information än man kan smälta just nu.
Att vänta på besked är särskilt tungt. Tiden från diagnos tills du får ett slutgiltigt besked om sjukdomen och den kommande behandlingen kan upplevas som mycket påfrestande. Enligt broschyren har forskning visat att oro och nedstämdhet ofta minskar när behandlingen startar och man vet vad som gäller. Det är en iakttagelse om grupper, och den säger inget om hur just du kommer att må. Läs mer om reaktioner vid långvarig sjukdom i kronisk sjukdom.
Hur hanterar man den första tiden efter ett cancerbesked?
Ta en sak i taget och räkna inte med att du ska ha ordning på känslorna. Det finns inga regler för hur du ska må. Det här kan göra det lättare, med stöd i Cancerfondens broschyr:
- Ta med en närstående till läkarbesöken. Då är ni två som får samma information och kan prata om det som sagts. Det är svårt att komma ihåg allt när man är i chock.
- Skriv upp frågorna i förväg och be om att få svaren skriftligt. Du har rätt att få begriplig information om din sjukdom och behandling.
- Fråga efter en kontaktsjuksköterska. Enligt Regionala cancercentrum rekommenderas att varje patient erbjuds en. Uppdraget är bland annat att ha ett samordnande ansvar och att hantera individuella behov.
- Be om samtalsstöd. Cancerfonden skriver att kuratorn på sjukhuset ofta kan ge samtalsstöd och hjälpa till med praktiska och ekonomiska frågor. Även sjuksköterskor, sjukhuspräster och diakoner kan ge stöd.
- Berätta så mycket som du orkar. Du bestämmer själv vem som får veta vad.
Du behöver inte vara stark eller positiv. Cancerfonden skriver att det kan räcka med att veta att man inte är ensam och att man har sitt människovärde, med eller utan sjukdom. De skriver också att humörsvängningar under behandlingen är naturliga: att pendla mellan hopp och förtvivlan är en vanlig reaktion på en jobbig situation.
Ibland vill man inte prata alls. Det är också ett sätt att reagera, och du får vara ditt vanliga jag om det går. Behöver du få ner pulsen en stund kan andningstekniker hjälpa, och hur man slutar oroa sig går igenom grubblandet. Vid cancer är oron ofta befogad, så målet är lugn för stunden, inte att oron ska vara borta.
Cancerbesked som anhörig
Anhöriga får också en chock, och deras oro hamnar ofta i skymundan. 1177 skriver att det är vanligt att vilja stötta den som är sjuk samtidigt som man själv har en stark oro och mår dåligt. Det är inget fel i det.
Cancerfonden beskriver att den som står nära den sjuke har sin egen oro och förvirring att brottas med, samtidigt som man ska vara lyhörd och stödjande. Relationen kan förändras. Den som tidigare varit stark kan plötsligt bli svag och tvärtom, och gamla mönster kan brytas upp. Närstående kan behöva stöd hos en samtalsgrupp eller psykolog. Det kan också kännas ensamt inom en familj, och det hjälper att våga vara öppen med sina behov.
- Fråga vården: enligt 1177 kan även närstående få stöd av kontaktsjuksköterskan.
- Sök kontakt med andra i samma situation. Cancerfonden pekar på patientorganisationer och på samtalsgrupper som kan finnas på orten.
- Ta emot praktisk hjälp. Det finns ingen anledning att bära allt själv.
Förlorar du någon i cancer, eller vet att den du älskar inte kommer att bli frisk, kan sorg komma långt före dödsfallet. Det är också en reaktion som finns.
Vad säger man till någon som har fått cancer?
Det bästa du kan göra är att visa att du bryr dig. Det skriver Cancerfonden: dra dig inte för att ta kontakt, var inte rädd att «störa» och hör av dig ofta. Tystnaden är ofta mycket värre än för många frågor.
- Lyssna mer än du talar. Ofta räcker det med att finnas där. En kram eller att bara sitta tillsammans kan betyda mycket.
- Ställ öppna frågor som «Hur har du det?» och «Vad vill du att jag ska göra för dig?». Ofta är det något praktiskt som behövs, till exempel hjälp med att handla eller hämta barn.
- Låt personen styra. Fråga om personen vill prata om det eller om något annat. Svara bara på det som personen själv vill dela.
- Undvik slentrianfraser som «Det blir nog bra» eller «Du ska få se att allt ordnar sig».
- Spara de goda råden. Klämkäcka råd, överbeskydd och överdriven vänlighet är inte vad den som är sjuk behöver, enligt Cancerfonden.
Håll kontakten även när personen drar sig undan. Den som är sjuk kan tolka tystnad som rädsla och avståndstagande. Vet du inte vad du ska säga kan du säga det rakt ut: «Jag vet inte vad jag ska säga, men jag finns här.»
Sjukskrivning och anhörigstöd vid cancer
För den som är sjuk: Cancerfonden skriver att man beroende på behandling kan bli trött och behöva vara sjukskriven en tid. Hur trött man blir är individuellt. Många tycker att det går bra att arbeta halv- eller deltid under behandlingen, medan andra är för trötta för det. Du är expert på vilken arbetsförmåga du har just nu. Mer om hur reglerna ser ut vid lång sjukskrivning finns i långtidssjukskriven.
För anhöriga: Försäkringskassan har en ersättning som heter närståendepenning. Den finns för den som avstår från arbete för att stödja en närstående med ett livshotande hälsotillstånd. Enligt Försäkringskassan måste den närstående samtycka, och ett aktuellt läkarutlåtande behövs. Ersättningen gäller inte för sjukdom som på flera års sikt kan bli livshotande. Vi anger inga belopp eller dagantal här, eftersom de ändras. Läs Försäkringskassans egen sida eller fråga sjukhusets kurator, som enligt Cancerfonden också kan hjälpa till med praktiska och ekonomiska frågor.
När bör du söka mer stöd?
Vården är första hållpunkten, och du får fråga efter stöd. Cancerfonden skriver att du har rätt att bli tagen på allvar när du vill ha hjälp att komma vidare i din krishantering. Fråga efter kontaktsjuksköterskan eller sjukhusets kurator, och be om en remiss till psykosocialt stöd om du behöver det. Här finns skäl att höra av sig:
- oron, nedstämdheten eller sömnlösheten tar över vardagen och ger inte med sig,
- du känner att du inte ser någon mening, eller har förlorat intresset för allt. Läs om depression,
- du känner dig ensam med det som hänt, även när andra finns nära,
- du är anhörig och märker att din egen ork tryter.
Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt. 1177 beskriver också Cancerrådgivningen och Cancerfondens Cancerlinje, som är bemannade av vårdpersonal med erfarenhet av cancervård. Unga som har en nära person med cancer har tjänsten Nära Cancer. Har du tankar på att ta ditt liv ska du söka hjälp direkt, se rutan nedan. Fler hållpunkter finns under resurser, och mer om oro och copingstrategier finns i våra guider.