Social referensering

När ett spädbarn möter något osäkert (en ny person, en märklig leksak) tittar det på förälderns ansikte. Om föräldern ser glad ut närmar sig barnet. Om föräldern ser rädd ut drar sig barnet undan. Barnet använder förälderns känsla som guide.

Småbarnsåren (1-3 år)

Självmedvetna känslor

Runt 18-24 månaders ålder, när barnet utvecklar självmedvetenhet (kan känna igen sig själv i spegeln), uppträder nya känslor:

  • Skam: "Jag är dålig"
  • Skuld: "Jag gjorde något dåligt"
  • Genans: Obehag vid uppmärksamhet
  • Stolthet: Glädje över prestation
  • Avund: "Jag vill ha det du har"

Trotsåldern

"Terrible twos" präglas av intensiva känsloutbrott. Detta är normalt och beror på att barnet:

  • Har starka känslor men begränsad förmåga att reglera dem
  • Vill vara självständigt men kan inte alltid
  • Saknar språk för att uttrycka frustration
  • Inte ännu förstår att vänta eller kompromissa

Förskoleåren (3-6 år)

Känslospråk

Språkutvecklingen möjliggör att sätta ord på känslor:

  • Kan namnge grundkänslor: glad, ledsen, arg, rädd
  • Börjar förstå att olika situationer ger olika känslor
  • Pratar om sina egna och andras känslor
  • Använder låtsaslek för att utforska känslor

Begynnande känsloreglering

Barnet börjar utveckla strategier för att hantera känslor:

  • Söker tröst hos vuxna
  • Avleder sig själv (går till annan aktivitet)
  • Pratar högt med sig själv ("var inte rädd")
  • Täcker ögonen för att inte se skrämmande saker

Theory of Mind

Runt 4 års ålder utvecklas "theory of mind" – förståelsen att ändra har egna tankar, känslor och perspektiv som kan skilja sig från ens egna. Detta är avgörande för empati och socialt samspel.

Skolåldern (6-12 år)

Mognad i känsloreglering

  • Bättre på att dölja känslor när det är socialt lämpligt
  • Kan använda kognitiva strategier (tänka annorlunda)
  • Förstår att man kan känna flera känslor samtidigt
  • Utvecklar copingstrategier för stress

Utvidgad empati

  • Empati för människor man inte känner
  • Förståelse för gruppers utsatthet
  • Moraliska känslor som rättvisa och orättvisa
  • Kan se långsiktiga konsekvenser av handlingar

Sociala jämförelser

Skolbarn börjar jämföra sig med andra, vilket påverkar självkänsla och självbild. De blir mer känsliga för andras omdömen och social status.

Co-regulation: Vuxnas roll

Barn lär sig känsloreglering genom "co-regulation" – genom att vuxna hjälper dem hantera känslor tills de kan göra det själva.

1

Var lugn själv

Ditt lugn smittar av sig. "Jag är lugn så att du kan bli lugn." Barn kan inte reglera sig mot en oreglerad vuxen.

2

Bekräfta känslan

"Du är jättearg." "Det var läskigt." Att sätta ord på känslan hjälper barnet förstå vad det upplever.

3

Var närvarande

Ibland räcker det att bara finnas där. Hålla om, sitta nära, vara tyst tillsammans.

4

Lär strategier

Visa konkreta sätt att hantera känslor: andas djupt, räkna till tio, gå undan en stund.

"Barn behöver inte mindre känsla, de behöver mer stöd att hantera känslan."

Empatiutveckling

Empati utvecklas gradvis genom barndomen:

Emotionell smitta (0-1 år)

Nyfödda gråter när andra bebisar gråter. Detta är automatiskt och kallas emotionell smitta – inte äkta empati ännu.

Egocentrisk empati (1-2 år)

Barnet märker att ändra är ledsna och försöker trösta – men på det sätt som skulle trösta barnet själv (ger sin egen nalle).

Sann empati (3-6 år)

Med theory of mind förstår barnet att ändra har egna känslor och behov. Kan anpassa trösten till vad den andre behöver.

Abstrakt empati (6+ år)

Empati för människor man inte känner, grupper i samhället, djur. Moraliskt engagemang.

Vad påverkar emotionell utveckling?

  • Anknytning: Trygg anknytning ger bättre känsloreglering
  • Temperament: Medfödda skillnader i känslointensitet
  • Föräldrarnas stil: Hur vuxna bemöter barnets känslor
  • Språkutveckling: Ord för känslor underlättar reglering
  • Stress och trauma: Kan störa normal utveckling
  • Kultur: Olika kulturer socialiserar känslor olika
Faktagranskat av
Fil. mag. i psykologi
Senast granskat: april 2026

Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.

Vetenskapliga referenser

  1. Gross, J. J. (2015). Emotion regulation: Current status and future prospects. Psychological Inquiry, 26(1), 1-26.
  2. Eisenberg, N., Spinrad, T. L., & Eggum, N. D. (2010). Emotion-related self-regulation and its relation to children's maladjustment. Annual Review of Clinical Psychology, 6, 495-525.
  3. Thompson, R. A. (1994). Emotion regulation: A theme in search of definition. Monographs of the Society for Research in Child Development, 59(2-3), 25-52.
  4. Wellman, H. M. (2014). Making Minds: How Theory of Mind Develops. Oxford University Press.
  5. Sroufe, L. A. (1996). Emotional Development: The Organization of Emotional Life in the Early Years. Cambridge University Press.
  6. Calkins, S. D., & Hill, A. (2007). Caregiver influences on emerging emotion regulation. Handbook of Emotion Regulation, 229-248.