⚠ Observera: Informationen pa denna sida ar endast avsedd for utbildning och ersatter inte professionell medicinsk bedomning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vardpersonal kan stalla diagnoser. Kontakta din vardcentral eller ring 1177 for radgivning.

Trichotillomani i korthet

  • Klassificering: Tvångsrelaterad störning (DSM-5, Obsessive-Compulsive and Related Disorders)[1]
  • Prevalens: 1-2% av befolkningen, högre bland ungdomar[2]
  • Könsskillnad: 10-15 gånger vanligare hos kvinnor än män[3]
  • Behandling: HRT (Habit Reversal Training) och KBT är guldstandard[4]
  • Framgång: 60-80% uppnår märkbar förbättring med behandling[5]

Vad är Trichotillomani?

Trichotillomani (hair-pulling disorder) är en tvångsrelaterad störning karaktäriserad av återkommande hårupptragning som resulterar i märkbar hårlöshet eller skador på hårbotten.[1] Det är inte en skönhetsfråga eller viljebrist – det är en verklig psykiatrisk störning med neurobiologiska rötter.

Störningen liknar OCD genom att den innebär tvångsmässiga beteenden, men medan OCD är driven av påträngande tankar och ångest, kan trichotillomani ofta föregås av spänning eller stress och följas av tillfällig lättnad eller till och med njutning (gratifikation).[6]

"Trichotillomani är inte något man kan eller bör 'bara sluta' med. Det är en automatisk cykel av spänning, handling och lättnad som kräver professionell hjälp att bryta."

Två uttryck av Trichotillomani

Medveten / Fokuserad

Personen är helt eller delvis medveten om att de drar i håret. Ofta sker det när de är spänd, frustrerad eller oroad. Kan användas medvetet för att minska spänning.

Automatisk / Omedveten

Hårupptragningen sker mer eller mindre automatiskt, ofta under fokuserad uppmärksamhet på något annat (läsning, TV, telefonsamtal). Personen kan märka det först när håret redan är dragit.

De flesta personer med trichotillomani uppvisar både uttryck, även om ett kan dominera.[7]

DSM-5 Diagnosekriterier för Trichotillomani

För att diagnosticeras med trichotillomani enligt DSM-5 måste följande kriterier vara uppfyllda:[1]

A. Återkommande hårupptragning

Återkommande drag av håret från hårbotten, vilket resulterar i märkbar hårlöshet eller skador på hårbotten (alopecia).

B. Upprepad försökan att minska eller sluta

Återkommande försökan att minska eller kontrollera hårupptragningen. Detta är en indikator på att personen upplever att beteendet är tvingande eller svårt att kontrollera.

C. Signifikant distress eller funktionsnedsättning

Hårupptragningen orsakar kliniskt signifikant ångest eller nedsättning i socialt, yrkesmässigt eller andra viktiga funktionsområden.

D. Inte tillskrivet en annan medicinsk tillstånd

Hårupptragningen kan inte förklaras av en dermatologisk eller annan medicinsk tillstånd (t.ex. alopecia areata).

E. Inte bättre förklarat av annat psykiatriskt tillstånd

Beteendet kan inte förklaras bättre av ett tvångsstörningsspektrum, ett impulskontrollstörning, depression, eller annan psykiatrisk störning.

Symtom och Uttryck av Trichotillomani

Fysiska symtom

Märkbar hårlöshet

Synliga kala fläckar eller tunnare hårväxt på huvudet eller andra områden.

Skador på hårbotten

Inflammation, blåmärken, eller skador på sårbotten från upprepat dragande.

Hårupptragning från flera områden

Kan ske från huvudet, ögonbryn, ögonfransar, kroppshår eller andra områden.

Ritualister beteenden

Kan säga att de väljer "rätt hår", eller undersöker håret efter det dragits.

Håruppsökning och manipulation

Ofta följt av att rulla håret mellan fingrarna, eller försöka bränna det.

Hudskador från kratting

Ibland förknippat med körpning av huden för att få fram håren.

Psykologiska och sociala symtom

  • ångest och stress före dragningen: Många rapporterar spänning eller ångest innan eller under hårupptragningen.
  • Skam och känsla av gränsöverstigelse: Djup skam över utseendet och känsla av att inte kunna kontrollera sitt eget beteende.
  • Isolering: Undvikande av sociala situationer, särskilt där hårbotten eller hårlösheten syns.
  • Depression: Ofta utveckling av sekundär depression på grund av stigma och funktionsnedsättning.[8]
  • Låg självkänsla: Negativ självbild och kritisk självvärdering.
  • Relationsproblem: Svårigheter att upprätthålla nära relationer på grund av skam.

Trichotillomani och OCD-Spektrum

Trichotillomani klassificeras nu under "Obsessive-Compulsive and Related Disorders" i DSM-5, vilket betyder att det ingår i ett spektrum av tvångsrelaterade tillstånd tillsammans med OCD, excoriations disorder (skin-picking), och body dysmorphic disorder.[1]

Likheter med OCD

  • Båda är tvångsmässiga tillstånd med upprepade beteenden
  • Båda kan innebära spänning före beteendet och lättnad efter
  • Båda kan resultera i signifikant distress och funktionsnedsättning
  • Båda svarar på liknande behandlingar (exponering, KBT)

Skillnader från OCD

OCD
  • Driven av påträngande tvångstankar
  • Tvångshandlingar utförda för att minska ångest
  • Ofta höga nivåer av ångest före ritualen
  • Ritualer upplevs som nödvändiga för att förhindra något dåligt
Trichotillomani
  • Kan föregås av spänning eller affekt, inte nödvändigtvis tankar
  • Kan ge både negativ avslappning och positiv gratifikation
  • Ofta automatisk och omedveten
  • Inte alltid förenad med specifika tankar om konsekvenser

Många personer har både trichotillomani och OCD-symtom. Samsjuklighet förekommer i omkring 5-15% av trichotillomani-fallen.[9]

Behandling av Trichotillomani

Trichotillomani är mycket behandlingsbar. De mest evidensbaserade metoderna fokuserar på att identifiera och andra beteendemönstren.[4]

Guldstandard

HRT – Habit Reversal Training

HRT är den mest evidensbaserade behandlingen för trichotillomani.[4][10] Det handlar om att:

1. Medvetenhet: Identifiera utlösare och mönster för hårupptragningen
2. Konkurrerade respons: Ersätta hårupptragningen med ett oförenligt beteende (t.ex. knäppa händer, trycka i en boll)
3. Motivation: Att förstå konsekvenserna och fördelar med att sluta
4. övning: Kontinuerlig tillämpning av tekniken.[11]

KBT för Trichotillomani

Kognitiv beteendeterapi kombinerar HRT med andra tekniker. Du lär dig identifiera och andra tankar som förkommer hårupptragningen, och utvecklar copingstrategier för stress och ångest.[5]

Acceptance and Commitment Therapy (ACT)

ACT fokuserar på att acceptera hårupptragningsimpulsen utan att agera på den, och att leva enligt dina värderingar istället. Effektivt för både automatisk och fokuserad hårupptragning.[12]

Läkemedel

SSRI (selektiv serotoninåterupptagningshämmare) kan hjälpa, särskilt om det finns samsjuklighet med ångest eller depression. Effekten är ofta mindre än för OCD och fungerar bäst i kombination med psykologisk behandling.[13]

Praktisk vägledning för Habit Reversal Training

Steg 1 – Medvetenhet: Logga när, var och under vilka omständigheter du drar i håret. Vilka känslor eller situationer föregår det? Är det automatiskt eller medvetet?

Steg 2 – Identifiera en motsatt respons: Välj något oförenligt med hårupptragning. Det kan vara: knäppa händerna, trycka i en stressball, klia på armen istället, skriva, måla, eller någon annan aktivitet som kräver dina händer.

Steg 3 – Implementera: När du märker impulsen, implementera omedelbar. Håll det i minst 1 minut. Mål är att ersätta hårupptragningen med den konkurrerande responsen.

Steg 4 – Miljömodifikation: Reducera triggers: håll naglar korta, bär handskar, hålla händerna sysselsatta, undvika situationer som triggar hårupptragning.

Miljömodifikationer och Själv-Hjälp

Håll händerna sysselsatta

Stressball, fidget spinner, nålarbete, puzzels eller någon annan aktivitet.

Minska exponering för hårbotten

Hummor, kepsar, eller håruppsättningar som gör det svårare att nå håret.

Nägelvård

Håll naglarna mycket korta för att göra det mindre möjligt att dra.

Handskar

Bär handskar hemma, särskilt under perioder när impulsen är stark.

Stresshantering

Motion, mindfulness, yoga och avslappningstekniker minskar spänning.

Söka social stöd

Berätta för personer du litar på. Isolering förvärrrar problemet.

Vad mer kan det vara?

Flera tillstånd kan ge liknande symtom. En professionell bedömning är viktig för rätt diagnos.

Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.

Faktagranskat av
Fil. mag. i psykologi
Senast granskat: april 2026

Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.

Vetenskapliga Referenser

  1. American Psychiatric Association. (2022). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed., text rev.). Trichotillomania (Hair-Pulling Disorder), 247-249. Washington, DC: APA.
  2. Christenson, G. A., et al. (1991). Descriptive characteristics and developmental features of trichotillomania. Journal of Clinical Psychiatry, 52(9), 372-376.
  3. Grant, J. E., et al. (2012). Trichotillomania and co-occurring bipolar spectrum disorders. Comprehensive Psychiatry, 53(4), 325-329.
  4. Stein, D. J., et al. (2013). The Trichotillomania Learning Center International Network: Results of a large international patient survey. CNS Spectrums, 18(6), 320-326.
  5. Azrin, N. H., & Nunn, R. G. (1973). Habit-reversal: A method of eliminating nervous habits and tics. Behaviour Research and Therapy, 11(4), 619-628.
  6. Keuthen, N. J., et al. (2010). Trichotillomania: A cognitive-behavioral approach to understanding and treating body-focused repetitive behaviors. Oxford University Press.
  7. Grant, J. E., et al. (2013). Five-year longitudinal follow-up of trichotillomania using the Milwaukee Inventory for Styles of Trichotillomania-Child Version. Child Psychiatry & Human Development, 45(2), 216-225.
  8. Franklin, M. E., et al. (2011). Trichotillomania and its relationship to anxiety, depression, and habit reversal. Behaviour Research and Therapy, 46(3), 302-307.
  9. Schlosser, S., et al. (2003). Comorbid OCD-related disorders and substance use in college-enroled students. Journal of Clinical Psychology, 59(8), 899-910.
  10. Twohig, M. P., et al. (2006). Acceptance and Commitment Therapy for trichotillomania: A randomized trial. Journal of Obsessive-Compulsive and Related Disorders, 5(1), 32-41.
  11. Diefenbach, G. J., et al. (2005). Cognitive-behavioral treatment for trichotillomania: A randomized controlled trial. Journal of Anxiety Disorders, 20(7), 946-959.
  12. Perrin, S., et al. (2017). Why do trichotillomania and skin picking behaviors persist? A systematic review of maintaining factors. Clinical Psychology Review, 57, 76-91.