Somatic Experiencing (SE) är en revolutionär metod som behandlar trauma genom att arbeta med kroppens naturliga läkningsmekanism. Genom att släppa överlevnadsenergi som fastnat i nervSystemet kan kroppen återhämta sig från traumat – ofta utan att behöva prata om det som hände.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Somatic Experiencing (SE) är en psykoterapeutisk metod utvecklad av Peter Levine under 1970-talet. Ordet "somatic" syftar på kroppen, och SE är baserat på insikten att trauma lagras och fastnar i det autonoma nervsystemet snarare än endast i minnet eller tankarna.[1]
Till skillnad från många andra traumaterapier som fokuserar på att bearbeta traumatiska minnen mentalt, arbetar SE med det som Levine kallar "överlevnadsenergi" – den energi som mobiliseras i kroppen under hot men som ofta blir kvar, "fångad" i nervsystemet långt efter traumat är över.
"Trauma är inte bara vad som hände – det är vad som händer i kroppen när vi möter det. Genom att förstå och frigöra denna överlevnadsenergi kan vi läka trauma på dess ursprungliga nivå." — Peter Levine
Peter Levine utvecklade SE efter att ha observerat hur djur i naturen instinktivt "skaka av sig" och återställer sitt nervsystem efter traumatiska upplevelser. Människor har samma förmåga – men ofta blockerar vi denna naturliga läkningsmekanism genom att fastna mentalt på traumat eller genom att undertrycka kroppens impulser.[2]
För att förstå SE måste vi förstå hur trauma fungerar biologiskt. Enligt Levine lagras inte trauma primärt i hjärnan utan i det autonoma nervsystemet (ANS).
När vi möter en livshotande situation (eller något vi upplever som sådant) aktiverar vår kropp automatiskt överlevnadsmekanismer:[3]
Kroppen mobiliserar energi för att slåss eller stå emot hotet. Muskler spänns, hjärtslag ökar, mentala resurser fokuseras på bekämpning.
Kroppen förbereder sig för flykt. Adrenalin pumpar, benen är redo att springa, uppmärksamheten är riktad på en utväg.
Om varken kamp eller flykt är möjlig, kan kroppen frysa helt. Vi blir helt stilla, andning blir grund, vi kanske förlorar känsla i delar av kroppen.
I interpersonella hot kan vi anpassa oss till angriparen, söka överensstämmelse eller acceptans som överlevnadsstrategi.
Normalt slutar denna överlevnadsrespons när hotet är över. Djuren skakar, drar sig, och nervsystemet återställs till balans. Men hos människor skakar ofta denna energi aldrig av sig. Det kan bero på:[2]
Denna fångad överlevnadsenergi manifesteras ofta som kronisk spänning, hypervigilans (överdriven vaksamhet), panikattacker, krampor, kronisk smärta, eller dissociation. Det är inte mentalt – det är helt fysiskt, lagrat i nervsystemet.
SE-terapeuten arbetar med två huvudtekniker för att hjälpa kroppen att frigöra överlevnadsenergin och återställa nervsystemet till balans: pendulation och titration.[1]
Pendulation är processen att röra uppmärksamheten mellan obehagliga känslor och känsningar av säkerhet och välbefinande. Istället för att fokusera helt på traumat (vilket kan överväldiga nervsystemet), hjälper terapeuten dig att växla mellan:[3]
Genom att pendla mellan dessa två områden i små steg, lär nervsystemet sig gradvis att hantera traumaassocierade känslor utan att bli överväldigt. Det är som att ge kroppens nervösa system små "doser" av samma tid som det kan integrera och bearbeta.
Titration är processen att arbeta med väldigt små, hanterbara mängder av traumatisk kännsla eller minning. Istället för att "gå in i" traumat fullt ut (som i exponeringsterapier), arbetar SE-terapeuten tillsammans med dig att ta mycket små steg in i upplevelsan.[2]
En terapeut kan till exempel säga: "Märk bara en liten del av spänningen i din nacke när du tänker på den händelsen" snarare än att låta dig releva hela traumat. Detta tillåter nervsystemet att integrera information langsamnt och säkert.
Medan pendulation och titration pågår, kan terapeuten hjälpa dig märka och uttrycka de överlevnadsimpulser som fastnat. Detta kan inkludera:[1]
Det viktiga är att dessa frigörelser sker naturligt och säkert, med terapeutens vägledning, i en miljö där du kan känna dig helt säker.
Somatic Experiencing har växande vetenskaplig stöd, särskilt inom neurovetenskapen för hur trauma påverkar nervsystemet:
Neuroscientisten Stephen Porges polyvagal teori stöder SEs förståelse av hur vagusnerven reglerar nervsystemet under stress och säkerhet.[4]
Flera kontrollerade studier visar att SE är effektivt för PTSD, ofta jämförbar med EMDR och traumafokuserad KBT.[3]
Forskning visar att SE ökar förmågan att växla mellan sympatisk (aktivering) och parasympatisk (vila) nervös aktivitet.[5]
SE visar särskilt promise för komplext och långvarigt trauma, inklusive överlevnadssyndromer och kronisk smärta.[6]
SE skiljer sig från många andra traumaterapier på några viktiga sätt:
SE har starkast evidens för PTSD men är användbar för många tillstånd där trauma lagrats i nervsystemet:
SE kan vara särskilt användbar om du har svårt att prata om traumat eller om talktherapy inte har hjälpt. Det är också bra om du märker att ditt trauma manifesteras som kronisk spänning, smärta eller fysiska symtom. Du behöver inte ha ett specifikt minne av traumat för att SE ska fungera – det kan arbeta med diffusa upplevelser av osäkerhet eller spänning.
Omkring 30-50% av patienter uppnår inte full förbättring efter behandling. Detta är vanligt och betyder inte att situationen är hopplös - det finns alternativa vägar framåt.
Mer strukturerad traumabearbetning.
Liknande kroppsbaserad approach.
Kognitiv approach till trauma.
Kontakta din vårdcentral för en ny bedömning eller remiss till specialistpsykiatri.
Med Somatic Experiencing kan du frigöra trauma lagrat i ditt nervsystem.
Boka kostnadsfritt samtal